»Vår målsättning är att vinna alla senior K4-lopp på SM 2009«, står det i en pressrelease från KK Eskimå. Kaxigt? Javisst. Realistiskt? Kanske. Frågan är vad man kan lära av Karlskronaklubben som i början av 90-talet var en ganska sömnig förening i utkanten av den svenska kanotkartan, men som idag måste räknas till en av landets storklubbar inom slätvattensracing.

AV JONAS HOLLANDER | UR Paddling nr 1-2009

Blyg är inte det första ordet man tänker på när man pratar med Anders Velin; fryntlig ordförande i KK Eskimå från Karlskrona på lediga stunder och kapten i teknisk tjänst på flottans stolthet, HMS Visby, på arbetstid. Vi stämmer träff framför KK Eskimås klubbhus på Långö i Karlskrona en kall och solig dag tidigt i januari. Eskimås klubbhus är perfekt placerat vid badplatsen på Långös norra udde, inte långt från Karlskrona centrum. Tvåvåningshuset vars fasad är klädd med gula eternitplattor skulle förmodligen inte platsa på topp 1000-listan över Blekinges charmigaste byggnader men det fyller sin funktion. Ovanför entrédörren finns en stor svart banderoll med telefonoperatören Telenors logotyp. ”En av våra sponsorer de senaste åren, men det är dags för en ny ansökningsomgång nu och vi får se hur det går” förklarar Anders.

I den gröna kanotladan finns cirka 180 kanoter varav ett sextiotal är föreningens. När man fått sin kanot i vattnet finns träningsrundor med skyddade vatten i nästan alla väderstreck och lite längre ut: hela Karlskrona skärgård med massor av öar som är lämpliga utflyktsmål för en havskajak. I KK Eskimå samsas skärgårdspaddlarna med slättvattenstävlingsverksamheten och inköp av polokanoter är på gång. Anders nämner, inte utan stolthet, att man under det gångna året bland annat arrangerat prova-på-aktiviteter för 1 800 skolungdomar, sommarens kanotskola lockade fler än 40 deltagare och Eskimåkanotister tog 14 medaljer vid senaste SM.

PADDLING Vad kan andra kanotklubbar lära av Eskimå?
ANDERSJag tror att det är dags att släppa tanken på att allt skall skötas med ideella krafter. Visst är det viktigt med engagerade föräldrar och allt men vi har valt att avlöna våra ledare och jag tror att det är rätt väg att gå. Vi har ett bra gäng med sju, åtta instruktörer inom den idrottsliga delen och lika många för havs-/motionspaddlare, de är basen i hela verksamheten. Sedan är det förstås viktigt med en god ekonomi med flera olika intäktskällor så att man aldrig blir beroende av en enskild. Det gäller att ligga på.

Att vara om sig och kring sig. Eskimå tjänar bland annat pengar på: prova på-aktiviteter, klädförsäljning, sponsring (bland annat Telenor), uthyrning av kanoter och genom att medlemmars bonus på inköp i den lokala Stadiumbutiken tillfaller klubben. Till det kommer förstås det vanliga i form av diverse bidrag, idrottslyftet, samarbete med SISU och så vidare.

Eskimås historia har liksom de flesta andra bjudit på både uppgångar och nedgångar i verksamheten. För 20 år sedan var Eskimå en liten klubb i kanotsveriges periferi. Vad var det som fick fart på verksamheten?
Det började som så ofta med att det var några engagerade föräldrar som började ta tag i saker och ting. Sedan början av nittiotalet har vi stadigt varit på uppgång och det beror på mångas gemensamma insatser: Lasse Svensson, Lars-Olov Svensson och Göran Holst är några som var med tidigt i den här eran.

Finns det något du är avundsjuk på i andra svenska kanotklubbar?
Avundsjuk är kanske fel ord men man kan inte låta bli att imponeras av ungdomsverksamheten i Finspång och Lidköping. Vi har ett bra samarbete med Vaxholm på seniorsidan, där är de duktiga.

Har ni några nya spännande projekt som är på gång framöver?
Just nu jobbar vi med ett projekt som kallas ”Morgondagens idrott” som är ett projekt som drivs av Smålands/Hallands/Blekinge IF med stöd av sparkbanksstiftelsen Kronan. Det är en grupp som analyserar föreningens starka och svaga sidor, tittar på hot, styrkor, svagheter och möjligheter och funderar på hur man skall engagera och entusiasmera ledare samt sätta en gemensam agenda. På ett annat plan är det vår uttalade målsättning att några av våra aktiva skall nå upp på hög internationell nivå.

I en del föreningar har det blivit konkurrens och bråk när motions/havspaddlare möter den traditionella idrottsverksamheten, hur ser det ut hos er?
Där får jag nog säga att både tävlingsverksamheten och skärgårdspaddlarna håller sams och jobbar mot ett gemensamt mål ­ att fler skall ut och paddla. Det är förstås aldrig helt friktionsfritt men vi jobbar verkligen på att hålla ihop ­ vi har definitivt nytta av varandra.

Du var tidigare engagerad i både SKF:s racingkommitté och i Småland/Blekinges kanotförbunds styrelse men har klivit av båda uppdragen, varför tröttnade du?
Jag tycker det saknas vilja, ambition, attityd och glädje att komma vidare, att nå nya höjder, därför lessnade jag. Om man inte får gehör för sina förslag och idéer i de forumen känns det bättre att lägga energin på klubbverksamheten.

Regionalt skulle jag vilja att man försöker få fart på fler tävlingar, läger och aktiviteter på nära håll. Bland annat genom att synkronisera kanotskolorna och genom att verkligen ställa upp på DM. Nationellt skulle jag vilja att man någon gång pratar om annat än att spara pengar, våga satsa lite mer. Sedan görs det förstås bra saker också, de nya teknikcoacherna och Dag Johansson som anställts centralt är det bästa som hänt på länge.

Systrarna Ilona och Michaela Jonsson från Nyköping har meddelat att de i år skall tävla för Eskimå istället och elaka tungor säger att ni ”köpt” dem. Hur ligger det till egentligen?
Tjejerna har under flera år tävlat och tränat tillsammans med Cecilia (Anders dotter) i ”Team Malte” och trivs bra tillsammans med Eskimåerna. I höstas bestämde de så till sist att de ville byta klubb. Köpt dom har vi inte gjort, de tävlar och tränar under samma ekonomiska plan som våra övriga aktiva. För klubben innebär detta givetvis en hel del ökade kostnader i samband med tävlingar, läger och egenavgifter.

Vad ser du som de stora utmaningarna framöver för kanotsporten i allmänhet och Eskimå i synnerhet?
Vår ambition, vi sticker gärna ut hakan, är att ha någon från Eskimå med i OS 2012, gärna fler 2016. Sedan vill vi förstås få fler medlemmar, större kanothus och allt annat. Det viktiga tror jag ändå är att våga satsa, våga sikta högt! På det stora hela tror jag att det är avgörande för sporten att synas mer i media än nu.

Där kanske vi måste anpassa formatet lite precis som längdåkning och orientering har gjort med sina sprinttävlingar. Den enda gången jag sett andra än de närmast sörjande på en kanottävling var för några år sedan när man ordnade en ploj-sprinttävling i Nyköping ­ den sändes i TV. Det är tufft för de aktiva att slita så hårt i kanske 10, 15 år när enda moroten är att kanske, någon gång få åka med till OS.

Eskimå vinner alla senior K4-lopp på SM i sommar … hur troligt är det egentligen?
På damsidan är det definitivt en möjlighet. Herrsidan blir svårare, Vaxholm är nog svåraste konkurrenten men vi tog två guld 2006 och till i år räknar vi med att Pelle, Jacob [Holst] och Erik [Svensson] är vassare än tidigare och dessutom kommer Joel Bolin igen efter att ha varit borta från tävlingsbanorna ett tag.

KK Eskimå
Klubbens namn: Kajakklubben Eskimå
Ort: Karlskrona
Bildad: år 1942
Ordförande: Anders Velin (sedan år) 2003
Är
[ ] kanotist sedan barnsben
[X] intresserad mamma/pappa
[X] börjat i vuxen ålder

Klubbens verksamhet:
[X ] Slätvatten
[X] Havspaddling/långtur
[ ] Freestyle
[ ] Slalom
[ ] Kanotsegling
[ ] Drakbåt
[X] Veteran
[X] Polo (+ Polo på gång, har köpt 8 st kajaker med tillhörande utrustning.)

Antal meelemmar: 362 st
Varav i landslag senaste säsong: 2-3 st
Totalt antal kanoter: 180 st
Varav klubbkanoter: 60 st
Medaljer senaste racing-sm: 14 st
Deltagare i senaste kanotskola: 42st
Omsättning senaste verksamhetsår: 1,2 miljoner

Egna arrangemang (tävlingar mm):
Arrangerade racing-SM tillsammans med Jönköpings kanotklubb 2002 och 2006 och NM 2007. Arrangerade maraton-SM i Karlskrona 2005. Framåt ligger ett nytt maraton-SM eller kanske världscuptävling närmast till hands, men inget är bestämt.

Berömd medlem (genom tiderna):
Åren kring 1950 tog Olle Hjärne några medaljer på SM, bland annat guld på K2 1000m. Dessutom paddlade dåtidens variant av BlåBandet, det vill säga sträckan Karlskrona – Stockholm – Göta Kanal och tillbaks till Karlskrona. Något som på den tiden uppmärksammades stort i pressen.

Tidningen Paddling kommer att fortsätta göra nedslag i svenska kanotklubbar under året. Har du förslag på en klubb vi borde titta närmare på? Skicka i så fall ett mejl till redaktion@paddling.nu där du berättar vilken klubb och gärna också varför den är intressant.