Susanne Gunnarsson är en av den svenska kanothistoriens mest framgångsrika kvinnor. För knappt ett årtionde sedan satte hon punkt efter 20 år som aktiv elitkanotist. Nu är hon tillbaka i hetluften igen ­ denna gång som ledare och elitkoordinator.

AV Lars Larsson | FOTO Fredrik Fransson | UR Paddling nr 2-09

Efter en nackskada före OS i Sydney 2000 lade Susanne Gunnarsson paddeln på hyllan för gott. Då hade hon varit aktiv elitkanotist i 20 år. Några av hennes största framgångar var OS-guldet i K2 1996 tillsammans med Agneta Andersson samt sex individuella VM-guld i kanotmaraton. Ett av dessa VM-guld tog hon dessutom bara sex veckor efter att hon fött dottern Mimmi. Trots att hon inte haft något med svensk kanot att göra sedan hon lade av har hon egentligen aldrig varit helt borta från idrottsvärlden.

När jag når henne på telefon, precis efter att hon kommit hem från ett besök på slätvattenelitens träningsläger i Florida, har hon stått i blåsten hela dagen under ungdoms-SM i slalom i Klövsjö. Dottern Mimmi, 15 år, tävlar aktivt för Funäsdalens slalomklubb och är med i ungdomslaget Team Future. ”Jag älskar att jobba med idrottare och ungdomar” säger Susanne. , Svenska kanotförbundet har nu gjort om sin elitorganisation inom kanotsprint. I början av december anställdes Bengt Bengtsson som rikstränare och nu tillsätts Susanne Gunnarsson som ny elitkoordinator. ”Det ska bli jättekul!” , säger hon.

Till och från har hon tidigare tränat några kanotister från Finland, bland annat Mika Hokajärvi som förra året representerade vårt östra grannland på OS i Peking. Sedan mitten av 90-talet bor Susanne i den gamla vintersportorten Funäsdalen och det har medfört att hon de senaste åren tränat flera alpina utförsåkare, bland annat störtloppsåkaren Nike Bent. Vi ställde några frågor till Susanne om hur hon ser på det nya uppdraget, som omfattar en halvtidstjänst.

PADDLING Tidigare hade man en förbundskapten, nu har man en rikstränare och en elitkoordinator, vad innebär det egentligen?

SUSANNE Från början ville de ha in mig för att jobba med pappersarbete, fixa alla flyg och sådant där. Då skrattade jag bara åt dem, och det gjorde Sofia också. Jag är inte en sådan person, jag vill jobba med människor. Bengt Bengtsson är ju rikstränare och han har ett grymt tufft jobb, jag är jätteimponerad att han hinner med. Min uppgift kommer att vara att hjälpa honom så att vi ska få ett superbra lag till OS 2012. Vi kommer att hjälpas åt med det mesta tror jag. Sedan tror jag att det är bra med en manlig och en kvinnlig ledare. Alla kan inte älska mig och alla kan inte älska Bengt, men tillsammans kan vi hjälpas åt.

Hur känns det att vara tillbaka i svensk elitkanotidrott och har den förändrats något?
Jag tycker att det är jättespännande. Det har faktiskt inte förändrats så mycket. Jag trodde att det skulle ha förändrats mer, men det mesta är sig likt.

Du har precis kommit hem från ett första möte med de aktiva i Florida, hur gick det?
Det var helt klart lite nervös. Jag vill ju att alla ska tycka om mig, så är man ju, och jag kände mig jättepirrig när jag kom ner. Men det gick bra och Bengt säger att det är jättepositivt, så jag får ju hoppas på det.

Känner du rikstränaren Bengt Bengtsson sedan tidigare?
Nej, men jag har alltid vetat vem han är. Han är en go’ göteborgare och nu har vi suttit och pratat jättemycket. Vi har skitkul tillsammans, samma humor och det är hela tiden ett givande och tagande.

Vad tror du att du kan ge de aktiva i din nya roll?
Jag tror jag kan hjälpa dem mycket med den mentala biten. Sedan kan jag även hjälpa dem lite med enkla övningar för att träna mage och rygg och få dem att förstå att det är lika viktigt att träna på vintern som det är i Florida. Just den här grundträningen är jätteviktig.

Finns det några skillnader med att vara med i landslaget nu och då du var aktiv på 80- och 90-talet?
Nej, jag tycker inte att det är någon skillnad. Men kanske att de är lite mer bortskämda nu, jag tycker att de har det ganska bra. Men jag tycker att man framförallt ska skämma bort dem på tävlingar. Då ska de kunna fokusera enbart på sin paddling. Vill de gå upp klockan fem på morgonen så får man gå upp då. Man ska torka kanoter och bära kanoter. Speciellt på vintern behöver de skämmas bort lite så att de känner sig omtyckta hela tiden.

Är det till en fördel att du varit borta från kanotsporten ett tag?
Det är alltid en fördel att ha varit borta för då har man en helt annan entusiasm. Förut var jag ganska trött på kanot, men det är jag inte nu.

Hur gör du med dina tidigare åtaganden som tränare till alpinåkare i Funäsdalen?
Nike Bent och jag hade redan bestämt oss för att sluta. Men däremot kommer jag att ha Ebba Norberg och Rasmus Bertilsson kvar.

Är det någon ledare du själv haft under din karriär som betytt speciellt mycket för dig?
Jag har räknat på det och jag tror att jag har haft tio olika förbundskaptener. Tar jag lite positivt av var och en av dem tror jag att jag kan bli en jäkligt bra blandning. En som sticker ut bland dem är Börje Andersson som jag hade som juniortränare och även inom kanotmaraton. Han tycker jag var bra. Han var väldigt lugn och han kunde skoja. Det fick mig att hålla mig lugn och det är viktigt.

Har du några andra förebilder?
Nej, jag vet ju själv vad man behövde som kanotist. Jag tror att det är bra att jag själv har varit elitidrottare. Till exempel så frågar jag aldrig ”hur känns det?” . Det är det sämsta man kan fråga en elitidrottare, då får man en smocka.

Hur ska Sverige få en konkurrenskraftig elit inom slätvatten i framtiden?
Vi ska jobba upp en fin grund år för år. Drömmen är ju att ha både K1, K2 och K4 i OS så att vi har fler chanser. Vi måste försöka få ett gäng som tror på sig själva, som verkligen vill och som känner glädje och inspiration.

När vi intervjuade dig för tre år sedan hade du en dröm om ett eget gym och ett café i Funäsdalen. Hur har det gått?
Jättebra, men det blev en pub och restaurang istället och vi kommer att öppna den inom kort. Blå himlen bar, ska den heta. Jag kommer att jobba halvtid med detta vid sidan av jobbet som elitkoordinator.

Hur ser framtiden ut nu? Har du några nya målsättningar och drömmar?
Ja, det nya jobbet som elitkoordinator är mina planer i fyra år nu.

SUSANNE GUNNARSSON

Född: 1963
Bor: Funäsdalen
Familj: Barnen Mimmi, 15, och Robin, 19.
Utbildning/yrke: Elitkoordinator och restaurang- och pubägare.
Klubb: Katrineholms KK
Gör på fritiden: Träffar mina vänner och åker gärna längd för att få vara ensam.
Motto: Att känna glädje och glöd och att det inte finns några problem, det finns bara möjligheter.