Giftiga ormar, galna bilförare, tät terräng och varmt ­- välkommen till Thailand. Låter farligt ­- men det är det värt tack vare den fantastiska paddlingen.

AV Måns Åberg | UR Paddling nr 3-2006

Vägen till mangroveskogen går över en bred och ovanligt jämn väg och djungeln reser sig väldig på båda sidor. 5 mil norr om Krabi på Thailands västkust är det djup och ogenomtränglig grönska som möter besökaren. Djungeln bryts enbart av gummiplantage och fallfärdiga hus där invånarna grillar kyckling vid vägkanten och säljer till förbipasserande. – Är det någon som vill handla, undrar vår guide Chai. Alla skakar på huvudet och minibussen rusar vidare på en typisk thailändsk körning där i stort sett varje manöver blir indraget körkort i Sverige. Thailand har världens mesta dödlighet i trafikolyckor. Det är lätt att inse varför. Människor kör med en buddhistisk övertygelse om ett liv efter detta.

Familjen är på väg till en heldagspaddling på Marui-floden i mangroveskogen i Tham Rot Tai. Där fungerar skogen som ett filter för floden. Kungsfiskare, krabbätande apor, (makaker) och flera sorters ormar trängs i skogen. Resan förmedlas av Café Europa i Krabi, ett landmärke som serverar mestadels nordisk (läs dansk) mat men även thaifood. Ägarna, Henrik och Finn, är sorglösa prickar trots att de, som de uttrycker det, ”efter tsunamin inte har tjänat en krona.” Rummen är billiga och rena och i restaurangen går det att beställa samma meny som Leonardo DiCaprio gjorde då han var där och åt under inspelningen av The Beach. Det får min dotter att gå i spinn.

Klicka på bilderna för att förstora dem.

Det är den 3 januari och nästan 30 grader redan vid nio på förmiddagen då vi anländer till utgångspunkten, en restaurang vid randen av mangroveskogen. Chai har en genomgång av paddelteknik och jag undrar vem som aldrig har paddlat och inser att min hustru och dotter är goda exempel. Sonen har redan tränats i fem- och tolvtakt under vår vistelse på Koh Mook. Han var inte överdrivet road. Att komponera besättning i kajakerna kan bli knepigt, särskilt för de som är singlar och resultatet är komiskt när en britt och en tysk ska samsas. Kriget är ju över sedan länge och kombinationen visar sig bli ovanligt lyckad. De paddlar som om de snott kajaken. Resan är uppdelad i två pass; först två timmar ut i träsket till den storhövdade spökgrottan eller ”Skull Cave”, Skallarnas grotta. Efteråt är det lunch och några timmars paddling innan det bär av till nationalparken och sötvattenkällor för bad. Efter några timmar på floden ser man fram emot den delen av utflykten.

Många svenskar har varit i Thailand men merparten har förmodligen inte gett sig ut i mangroveskogen som med viss rätt kan kallas träsk. Det är lerigt, fuktigt och mycket moskiter. Men upplevelsen är verkligen något för en familj med lite större barn, mina egna är tolv respektive tio år. Förvisso är dottern magsjuk och utslagen men det går utmärkt att paddla på egen hand. Kajakerna är breda och stabila och nästan omöjliga att välta, ett italienskt par gör dock ett besök i floden. Eftersom det är lågvatten kan de nästan stå på botten och kajaken sjunker inte så länge man inte sågar av den på mitten. Chai är en engagerad guide som tillbringar flera av veckans dagar i träsket. Han paddlar i långärmad tröja och jag undrar hur han står ut med hettan. Själv svettas jag kraftigt under ansträngningen. Kajaker i hårdplast är säkra men tunga.

När vi lägger till vid trappan som leder till grottan, är det som om EU-parlamentet sammanträder; svenska, engelska, tyska, italienska och franska är några av språken som ska angöra en brygga. Skull Cave är en grotta som sorlar av mystik. Invånarna i trakten kallar den Skallarnas grotta eftersom man tidigare har hittat kranier i bergrummet. Målningarna i taket är iögonfallande och tyder på att det för 3000 år sedan fanns en civilisation där. Den mer slående målningen är händer avbildade i taket och där den ena handen har sex fingrar. Det finns målningar av djur, människor och varelser som liknar människor. Klipporna bildar imitationer av krokodiler och pytonormar. Det är en fantasieggande miljö. I grottan är det svalt men ändå attackerar moskiterna oförtröttligt, det går inte att stå still. Myggsprayen pyser och droppstenen hänger hotande över huvudena.

Vi leds upp till en öppning och det går att förstå Chais fascination för djungeln. Han berättar om djuren och som vanligt är det de farliga som dominerar samtalet; nej det finns inga krokodiler men många sorters ormar, flera av dem giftiga. – Ser ni något långt och svart så spring åt andra hållet. Det är förmodligen en kungskobra och blir ni bitna här ute så är det över inom tjugo minuter. Chai skrattar så som thailändare ofta gör inför västerlänningar som liknar fågelholkar. Min son ser med lite oroliga ögon ut över djungelgrönskan. – Trädorm finns det gott om, tillägger Chai. Väl tillbaka vid lägret väntar en lunch med padthai, fisksoppa och stora friterade kräftor. Såsen som serveras till är som vanligt mycket stark efter svenska mått men kittlar knappt thailändarnas smaklökar.

Under eftermiddagen passerar vi kungsfiskare och makaker som obehindrat klättrar på de lodräta bergsväggarna. Flodvattnet ligger smaragdgrönt och stilla när vi närmar oss flera olika grottsystem. Aporna väsnas ordentligt i trädtopparna och flocken trycker nervöst när vi paddlar förbi. Vägen in i grottlagunerna är smal och ibland får vi huka oss och kämpa mot klaustrofobin men det är värt allt när öppningen blir synlig. Inne i grottan är det högvatten och Chai visar med paddeln hur lågt vattnet står, om några timmar kan vi gå ut. Det är alldeles tyst, inte ens apornas tjatter letar sig in där vi ljudlöst glider fram i kajakerna och stirrar upp mot klippväggarna. Trots att axlarna värker under paddlingen tillbaka njuter vi av intrycken från utflykten och stillheten.

Vi rör oss lugnt men lyckas ändå skrämma två vita hägrar som frenetiskt flaxande jobbar sig iväg strax över vattenytan. På väg till nationalparken inte långt från mangroveskogen, undrar vi om källorna kan vara så speciella som alla sagt och det är de. Från början fanns inga konstgjorda dammar och thailändarna sökte sig dit för att bada på ledig tid. Nu är platsen ett stort utflyktsmål och det är ingen tvekan om varför; det är som att kliva in i djungeln och få vattenkällorna på köpet. Vi dyker och badar länge innan vi går längs gångvägarna ut i ljuset för färden tillbaka till Krabi och ytterligare en Leo-meny.

Läs om fler paddlingsdestinationer här.

Se även:

1. Paddla i grottor i Wales