En äventyrlig naturupplevelse i sol och surf

Vi glider tyst fram i våra kajaker i den vackra omgivningen mellan röda granitskulpturer som sticker upp ur havet lite här och där, liksom utslängda, medan en svag havsbris smeker våra solvarma ansikten. På avstånd hör vi hur de stora vågorna kraftfullt rullar in mot de kritvita ständerna där de bryter bakom korallreven. Vi är på Seychellerna, långt öster om Afrikas ostkust och paddlar en dag i april. Närmare paradiset kan man inte komma.

AV Anne Rutberg | FOTO Johan Rutberg | UR Paddling nr 4-2009

Jag och min man Johan har paddlat havskajak under ett antal år och varit på turer både i Sverige och utomlands. Vi har bland annat paddlat i Turkiet, Grekland, Belize och på Seychellerna. Nu hade vi turen att återigen få delta i en kajakexpedition på Seychellerna med den israeliska
kajakklubben Terra Santa. Vi lärde känna klubben och dess guider redan under hösten 2008 under en kajaktur i den grekiska övärlden och blev då ordentligt bitna på grund av det professionella sätt på vilket turen genomfördes och av den fina utrustningen som ställdes till vårt förfogande (Nigel Dennis-kajaker i glasfiber, Reed-kapell och bra Werner-paddlar). På våra tidigare utlandsturer har vi inte kommit i närheten av den nivå på utrustning. Nu i april 2009 – efter diverse mejlande under vintern – lyckades vi komma med på Terra Santas jungfrutur på Seychellerna.

Tanken är att Terra Santa kommer att ha ett ”basläger” på Seychellerna med utrustning varifrån expeditioner görs ett antal gånger per år. När vi lämnade Sverige blåste det fortfarande kalla vindar här så det var med stor entusiasm som vi startade vår resa mot Seychellerna. Vi landade i ett varmt Victoria på huvudön Mahé klockan sju på morgonen lokal tid. Det var mellan 32 och 35 grader varmt. Redan morgonen efter ankomsten tog vi oss ner till hamnen Port Victoria där vi steg ombord på vår 45-meters segel-yacht Sea Bird, som skulle fungera som vårt hem och basläger under den kommande veckan. Båten hade en åttamannabesättning inklusive dykinstruktör och skicklig kock. På båten fanns sex bekväma, luftkonditionerade dubbelhytter med egen dusch och toalett. På fördäck låg våra glasfiberkajaker surrade.

Eftersom vi bara var sex paddlare på denna första tur så fanns det även andra ”vanliga” turister ombord som ägnade sig åt dykning, snorkling och att med jolle bli skeppade ut och in till stränder medan vi paddlade. Även en trött paddlare hade chansen till detta om man så önskade. Nu var ingen i vårt gäng intresserad av något sådant utan här var det paddling som gällde. Redan första dagen när vi seglat några timmar ut mot öarna Praslin och Round Island släpptes vi ned i vattnet för att äntra våra kajaker, paddla lite och leka i surfvågor. Sättet att ta sig i kajakerna skilde sig avsevärt från vad vi är vana vid i Sverige där mycket möda ofta läggs på att komma torrskodd ned i kajaken.

Här hoppade vi paddlare först i det 30-gradiga vattnet varpå besättningen sjösatte våra kajaker. Vi fick själva fånga upp dem för att sedan efter bästa förmåga kravla oss upp i dem. Vissa använde sig av ”cowboy-stilen” det vill säga , äntrade kajaken akterifrån, andra bara hävde sig elegant upp från sidan in i sittbrunnen. Hade man svårigheter att ta sig upp på dessa sätt så gick man upp med en kamraträddning eller med en »reentry-roll«. På kvällen efter vår första fantastiska fiskmiddag tillagad av vår »chef« och avnjuten på akterdäck under stjärnorna blev det lite planeringsprat inför de kommande dagarna. Äventyret hade börjat.

Efter en god frukost morgonen därpå packade vi våra kajaker med lunchmatsäck, massor av vatten och solkräm, hattar och heltäckande kläder samt hoppade i havet för att ta oss i våra kajaker. Denna dag skulle vi runda hela Praslin, från ostsidan där fartyget legat för ankar under natten till nordostsidan dit man skulle segla under dagen, en paddlingssträcka på drygt 25 kilometer. På Praslin finns den världsberömda nationalparken Valle de Mai som man en gång trodde var ursprunget till Edens lustgård. Där växer också den kända ”nationalsymbolen” Coco-de-mer, den tvåkönade kokosnöten. Under paddlingen höll vi oss utanför surfzonen hela dagen utom då vi skulle in och ut på de kritvita stränderna för rast. Vi betraktade dock skådespelet på respektfullt avstånd när stora brytande vågor rullade in mot de solbelysta, röda granitklipporna som är formade som skulpturer mot den grönskande djungeln.

Formationerna på klipporna här är magnifika och påminner om dinosaurier och andra urtidsdjur. Det ser nästan overkligt ut. Runt många av öarna finns fantastiska korallrev med fiskar och jättesköldpaddor. Korallreven innebar också en utmaning genom att vi fick surfa in och paddla ut från sandstränderna över reven via surfvågor och brytande sjö av varierande storlek. Detta kunde vara mer eller mindre äventyrligt. Vi som kommer från ostkusten i Sverige och är vana vid en skyddande skärgård när man angör eller lämnar en rastplats, fick snabbt öva upp en teknik för att istället paddla genom surfen påhejade av de skickliga guiderna »go-go-go« eller »back-back-back«.

Denna första riktiga paddeldag tog vi en paus på Praslins sydstrand som var lugn och helt utan surfvågor eller brytande sjö. När vi så småningom skulle in till stranden för en sen lunch vid nordvästspetsen vid Anse Georgette var läget annorlunda och vågorna rullade kraftfullt in mot stranden. Vi försökte hitta en strandremsa att gå in på där vågorna verkade vara lägre för att inte slås omkull och följde så guiderna in till land med varierande framgång. De som kunde sina stöttningar och vågade luta sig in mot den brytande sjön hade inga problem med detta. Det var inte helt lätt att ta sig ut från stranden heller om vågorna låg på. Ibland fick vi gå ut flera gånger då vågorna tog tag i kajakerna och föste oss tillbaka i land.

Tekniken vid lite högre sjö var här att sätta sig i kajaken på torra land, ta på kapell och därefter via händer och assistans från en eller flera medpaddlare skjutas ut med lite fart. Därefter gällde det att paddla på så snabbt som möjligt med kraftfulla paddeltag tills man nådde lugnare vatten utanför surfzonen. På kvällen när vi kom fram till fartyget som nu flyttat sig till nästa position vid Anse Volbert fick vi applåder och uppmuntrande tillrop från den glada besättningen. De hade inte tidigare varit med om passagerare som frivilligt paddlade för egen maskin runt öarna istället för att slappa och ha det skönt på fartyget.

Besättningen halade elegant upp kajakerna från badbryggan i fartygets akter. Kajakerna surrades på däck och vi spolade av våra flytvästar och kapell från saltvatten. Efter några dagar hade vi logistiken och de dagliga rutinerna klara för oss. Turen gick vidare bland de inre öarna från Praslin till La Digue och vidare till Sisters, Coco Island, Curieuse, Aride och St Pierre. Vi paddlade mellan 15 och 25 kilometer per dag beroende på humör eller logistik och mötte upp moderfartyget för det mesta i solnedgången. Någon gång seglade vi med fartyget under en eller annan timme dagtid för att korta ned en överfart eller för att inta lunch. Vid La Passe släpptes vi av på västsidan av La Digue där de andra skulle ha ett heldagsstopp för att bada, snorkla och njuta av denna vackra och karga granitö.

Vi paddlade söderut längs med den makalöst vackra kustlinjen och tog oss in och ut genom reven flera gånger. Det gällde dock att inte paddla för nära de vackra men vassa granitklipporna. En paddlare kom för nära och skrapade fingrarna ganska rejält. När vi rundat sydspetsen i gropig, hög sjö höll vi oss utanför de farliga sydostständerna med starka undervattenströmmar. De är inte farliga i sig för paddlare men väl om man går ur kajaken. På ostsidan vid stranden Anse Banane dit vi skulle in för lunchrast, kastades jag omkull i en brytande våg på grund av lite slarv vid angöringen. Jag fick inte något bra stöd för paddeln i det skummande vattnet och fick gå ur kajaken. Vi lärde oss av detta att det gäller att snabbt ta sig ur vägen för kajaker som kommer farande i ganska hög fart mot stranden.

Väl i kajakerna igen och ute ur surfen så hade vi en lugn och fin paddling längs resterande ost- och nordkust av La Digue. Efter en överfart på ytterligare cirka 7 kilometer till de båda öarna Sisters tog vi oss till fartyget som ankrat upp i lä mellan öarna. Efter en fin kväll med god mat och glatt sällskap kröp vi till kojs trötta men lyckliga. Paddlingen under de senaste två dagarna och värmen ovanpå det kändes nu rejält i kroppen. Vi beslöt oss för att ta det ganska lugnt nästa dag med paddling runt de båda systeröarna i lugn mak. Vi passade på att snorkla och fotografera. Överallt fanns det fiskar, koraller och möjligheter till snorkling. För det mesta simmade vi direkt med fiskarna och så nära att vi kunde ta på dem.

Den vanliga metoden för snorkling var att helt enkelt ta sig ur kajaken och simma med en eller flera kajaker fästade i bogserlina på ryggen. Någon brukade rekognosera genom att ta på cyklopet och rolla för att se om läget var lämpligt. Denna kväll, åter på moderfartyget, satt vi på fördäck med varsin öl medan båten i solnedgången långsamt seglade till en ny destination för natten ­ ön Curieuse, sköldpaddsön med hundratals jättesköldpaddor – för att nästa dag ta oss vidare till fågelreservatet ön Aride. Det blev tidig gryningspaddling på cirka 16 kilometer för några av oss medan andra följde med fartyget. Vi som valde fartyget kördes iland i jolle och tog oss runt upp till toppen av ön till fots i 35-gradig värme. Det var med lättnad vi åter fick sätta oss i kajakerna och istället se den vackra fågelön från vattnet med möjlighet att klättra ur kajakerna för en simtur eller att svalka av oss med en roll.

Aride rymmer hela kolonier av fantastiska fåglar som är helt orädda för människor. När vi paddlade till norra sidan av ön fick vi se stora mäktiga fregattfåglar i hundratal som cirklade runt bergen på ön. Djur- och fågellivet är verkligen något alldeles speciellt här. Efter att ha rundat ön gav vi oss av över öppet hav tillbaka mot sköldpaddsön. Väl framme vid den första stranden efter en snabb paddling på dryga två timmar hamnade vi i ett tropiskt störtregn. Vi svalkade av oss genom bad i hällregnet och det varma vattnet med hela utrustningen på, inklusive kapell och flytvästar. Plötsligt smög sig solen fram igen över bergstopparna. Det var så vackert! Vi fortsatte paddlingen ända till solnedgången då vi trötta men lyckliga angjorde fartyget.

Dagarna gick fort och vädret var stabilt; varmt, soligt och med lite lagom dyning på havet. Vi utforskade nya öar och kobbar både till fots och i kajak och ägnade oss åt paddling, snorkling och att vila på stränderna. Överallt fanns folktomma och öde kritvita stränder där vi rolltränade och vässade teknikerna för uppgång i kajakerna. En av de sista dagarna tog vi oss med kajakerna till Anse Lazio, en av världens vackraste och mest berömda stränder. Så småningom började så seglatsen tillbaka mot Mahé. Denna sista paddeldag hoppade vi i havet under gång och våra kajaker ”slängdes i” efter oss för en sista paddling.

Fartyget seglade iväg till nattdestinationen i marinparken utanför S:t Anne vid Mahé. Vi paddlade någon timme och mörkret föll. Guiderna tog på pannlampor. Det var en mäktig, nästan magisk upplevelse att paddla i tropisk värme i mörkret med ljudet av de brytande vågorna innanför oss i surfzonen. Plötsligt ropade någon »Anne, look behind you!« Och visst, där såg jag en rullande stor våg som nästan bröt akter om mig. Jag paddlade snabbt undan brottet genom att gira upp och ta vågen snett med fören. Det gällde att se sig om bakåt även om havet annars var lugnt så här på kvällen. Väl framme vid fartyget som låg och kluckade för ankar under lysande nattlanternor förväntades vi avsluta vår tur med en gemensam sista roll. »One, two, three Roll!« »«

Seychellerna

Seychellerna ligger i Indiska oceanen strax söder om ekvatorn och består av ca 115 korall- och granitöar. Ögruppen är utspridd på ett område mellan 480 ­ 1600 kilometer utanför Afrikas ostkust norr om Madagaskar. Flygtiden från Stockholm via Paris till Mahé är cirka 12 timmar. Tidsskillnaden är bara plus två timmar. De flesta öarna är obebodda. Det huvudsakliga besöksområdet är runt de inre öarna som inkluderar de fyra huvudöarna Mahé, Praslin, Silhouette och La Digue samt ytterligare ett tjugotal mindre öar. 14 av öarna erbjuder boende ­ i övrigt finns ingen möjlighet att övernatta. Området är till stora delar ett orört naturparadis med skyddad och oförstörd natur.

Här finns några av de mest ovanliga arter av flora och fauna i världen. Mer än 50 % av örikets landarea har avsatts som naturreservat. Det finns i princip inga farliga djur eller insekter, knappt mygg. På Seychellerna finns inteheller någon malaria. Turismen hålls i schack genom noggrann kontroll av antalet turister per dygn (högst 2000 personer per dygn), krav på ordnat boende innan man släpps in i landet samt förbud mot camping på stränderna.

Öriket som befolkades först för 250 år sedan har varit under både franskt och brittiskt styre men är numera en egen demokratisk republik. Befolkningen uppgår till 80 000 och består av en blandning av afrikaner, européer och asiater. Befolkningen finns huvudsakligen på öarna Mahé (70 000), Praslin och La Digue. På Seychellerna talas engelska, franska och kreolska. Alla tre språken lärs ut i skolan. Huvudstaden Victoria finns på Mahé och är en charmig stad i kolonialstil med många banker, affärer och en livlig marknad. Det finns lokal valuta men överallt tas euro emot och ofta med bättre växelkurs än på bank. Även USD kan användas.

Seychellerna ligger utanför cyklonbältet med medeltemperaturer om 25 till 32 grader året om och en vattentemperatur runt 28-30 grader. Perioden oktober ­mars dominerar de nordvästliga vindarna och medelvinden överstiger sällan 4-8 m/s. Under sommarperioden maj ­ september är det torrare och svalare med övervägande sydostliga vindar om cirka 6-11 m/s. Piratattacker har förekommit även på Seychellerna men det har skett långt ifrån de inre öarna, cirka 100 mil bort. Numera patrulleras även de yttre Seychellöarna av militära fartyg.

Kajakuthyrning finns knappt. Det som finns att hyra är normalt öppna ”sit-on tops” som tillhandahålls i nära anslutning till hotellanläggningarna och som inte lämpar för längre turer i öppen sjö. Eftersom camping inte är tillåten bör en kajaktur mellan öarna (island-hopping) kombineras med boende på små gästhus eller på båt. Man bör även noga planera för mat och vatten då detta inte är alldeles enkelt att få tag i. I dagsläget, om man inte kan ordna med egen kajak (vissa flygoperatörer kan godta att sådana tas med som bagage), bör man definitivt välja att följa med på en arrangerad kajaktur. Hittills har sådana förekommit lite ”ad hoc”, bland annat av Kajak-tour i Danmark (www.kajaktour.dk) och av ett franskt företag (www.loisirsexplorer.com), dock ej regelbundet och inte med någon vidare kajakutrustning. Numera kommer Terra Santa genom sitt Terra Santa Kayak Expeditions att ha turer som utgår via båt ett par gånger per säsong (www.seakayak.co.il).

Läs även: Thailand – i djungel och grottor

Det finns inga relaterade inlägg.