Gästkrönikan

AV Laszlo Varga | UR Paddling nr 4-2009

DE SENASTE ÅREN har kanotsporten vuxit enormt i popularitet som motionsidrott bland vuxna. Bara i Malmö kanotklubb har vi varje sommar en uppsjö unga män och kvinnor som söker sig till sporten inte enbart för naturupplevelsens skull, utan främst för den goda träningen. Multisportens framväxt är en bidragande orsak till denna ökande popularitet för kanot som motionsform, men det är många andra som tidigare skulle ha köpt sig en cykel eller börjat med bergsklättring som nu istället funnit kanotsportens förträffliga kombination av träning i den härliga naturen.

Samtidigt som vi har denna popularitetstrend för paddling så slutar våra egna ungdomar i rask takt när de kommer upp i 20-årsåldern. Denna trend är beklaglig, men inte så märkligt när man ser till bakgrunden.

JAG ÄR ÖVERTYGAD OM att den största boven är vår stora fokusering på tävling och prestation i unga åldrar. Ifall hela ens aktiva period varit uppbyggd på att man skall prestera så är det inte konstigt att man inte längre finner någon glädje i att paddla när det enda mål man har haft med kanotutövandet är borta den dagen man bestämmer sig för att sluta med tävlandet. Givetvis tycker inte alla som någonsin har satt sin bakdel i en kajak att paddling är lika underbart som jag själv, men jag är säker på att vi skulle kunna behålla fler in i vuxenåldern genom ett par elementära förändringar i vår ungdomsverksamhet.

Mindre fokus på tävling och prestation i unga åldrar. Från första paddeltaget skall fokus ligga på att ha roligt. Fokusera inte på träningspass med lopp, utan det viktigaste är att ungdomarna kommer ut i båtarna tillsammans och har roligt. Gärna fokus på lite längre distanser, ungdomar är duktiga på att själva utmana sig och leka med farterna. De som har tävlingsinstinkt och vilja kommer själva att pressa sig, ledarnas uppgift är främst att ge det stöd som ungdomarna söker och inte själva vara en alltför pådrivande faktor.

Givetvis finns det vissa ungdomar som hungrar efter elitsatsning redan som 15-åringar, och dessa skall erbjudas det stödet, men jag har sett många ungdomar ledsna på paddling som fritidsaktivitet på grund av alltför pådrivande ledare och föräldrar ­ glädjen försvann helt enkelt.

BYGG UPP EN STARK social samvaro i klubbarna och i distrikten. Den största anledning till att ungdomar fastnar för en viss idrott är kamratskapet. Kamratskapet skall inte byggas på idrottsliga prestationer, utan det är viktigt att man som ledare i föreningarna arbetar med att alla skall känna sig välkomna. Filmkvällar i klubblokalen eller bara gemensamt födelsedagsfirande är exempel på aktiviteter som är roliga och fungerar bra.

Bjud gärna in kanotisternas ickepaddlande vänner och gör kanotklubben till en mötesplats som man gärna återvänder till. Som bonus är chansen rätt stor att även vännerna kommer att börja paddla. Låt ungdomarna tidigt få en mer aktiv roll i föreningens övriga verksamhet. Ungdomarna kan planera och genomföra en årlig loppmarknad för klubben, starta ett medlemsblad, och hjälpa till med kanotskolan på somrarna. Detta bygger upp en samhörighet på många plan. Dels får ungdomarna tidigt känna ansvar för föreningens verksamhet, samtidigt som det är utvecklande att få driva egna projekt från start till mål.

Vig en dag åt gemensam paddling för alla i klubben. Fokus på skoj! Blanda besättningar mellan ålder, kön och paddelfärdighet och paddla för att det är skoj utan någon fokus på tid eller fart. Avsluta med fika, grillning eller annan trevlig aktivitet. Lär de aktiva redan från tidig ålder att minst en dag i veckan kan de komma ner till klubben och ha roligt utan att de skall känna att de inte kan hänga med.

VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT att fånga upp så många tävlingskanotister som inte längre vill tävla? Som man säger i näringslivet så handlar det om att förhindra »brain drain« – en kunskapsflykt. För varje 19-åring som slutar paddla så förlorar vi en viktig nyckelperson med mångårig kunskap och erfarenhet av paddling. För varje aktiv kanotist som slutar så förlorar någon en paddelkompis, och risken att nästa slutar ökar markant.

Föreningen förlorar också en potentiell ledare. Denna snöbollseffekt kan lika gärna vara positiv. För varje 19-åring som stannar kvar inom sporten så ökar chansen att nästa års 19-åring stannar kvar, och så vidare. Men då är det viktigt att glädjen finns för paddlingen som sport, och inte enbart för resultaten. Det kanske kan tyckas konstigt att jag som förbundskapten för juniorlandslaget skriver detta då hela min verksamhet är uppbyggd på att jaga resultat, men jag är övertygad om att detta skulle fungera bäst för kanotsporten ­ på alla plan.

Ju fler som fortsätter inom kanot som motionärer, desto mer kompetens stannar kvar inom sporten. Det är inte alla kanotister som drömmer om OS och VM-guld, och vi måste bli bättre på att erbjuda dessa en bredare syn på vad kanotsport är. Det är något alla tjänar på. Kanot är en svårslagen motionsidrott som ger bra träning och svårslagen närhet till naturen. Finns ingen anledning till att våra aktiva skall sluta tvärt och köpa gymkort när de lagt tävlingspaddeln på hyllan. »«

FOTO Lars Larsson