När du befinner dig långt ute i skärgården eller på någon skogsälv i inlandet kan det vara långt till medicinsk hjälp. I dessa fall kommer utgången av en olycka till stor del bero på hur du och dina kompisar själva kan hantera den. Det kan handla om liv eller död. Paddlings Claus Röyem deltog på en kurs i livräddande förstahjälpen och vård av skadade i vildmarken anpassad för paddlare.

AV Claus Röyem | FOTO Lena Conlan, Carin Green & Lars Jäderström | UR Paddling nr 4-2009

Vi är invaggade i en (falsk?) trygghet där samhället alltid tar hand om oss. I tätbefolkade områden gäller det oftast, men hur ser det ut när du ger dig ut på tur? Ingår det i priset för din guidade tur att guiden kan ta hand om dig på ett bra sätt? Kan din instruktör mer än att paddla och rolla bra? Kan din paddelkompis på långpaddlingen eller klubbturen ta hand om dig om det går illa? Under tre intensiva dagar samlades tio deltagare på en förstahjälpenkurs för paddlare ute på Värmdö.

Kursen bygger på mycket praktiskt övande genom realistiskt iscensatta scenarion och deltagarna hade varierande motiv för att gå kursen. Någon skulle återcertifiera sin utbildning, från en skola som vill kunna ta hand om sina elever under friluftsaktiviteter, en scoutledare som vill införa bättre förstahjälpen-kunskaper bland scoutledarna, en som skall ut på långpaddling i ödemarken med sin kompis och två som gick kursen av eget intresse.

Vår instruktör från wmi (Wilderness Medicine Institute) of NOLS (National Outdoor Leader School), Lena Conlan bor och jobbar i USA. Hon driver också som arrangerar kurser och expeditioner i Skandinavien. I USA har man andra regler för vilka skyldigheter ett företag har gentemot sina turdeltagare. Där kan det bli riktigt dyrt om något går fel, men det kan ju vara än värre att leva med ett livslångt minne av att man kunde ha räddat en kompis som dog i onödan, tänker jag. Lena är fundersam på varför vi här hemma inte tänker mer på säkerheten kring skador och sjukdomar när vi väljer att vara med på en grupptur.

De flesta tycker det räcker om instruktören kan paddla bra och få upp folk ur vattnet, men erfarenheterna visar att människan är sårbar och mycket kan hända. Med rätt kunskaper går det dock att få rätsida på många scenarier som skulle kunna sluta med livslånga plågor eller döden om inte hjälpen sätts in i tid. Det handlar om att se symptomen så snabbt att det fortfarande går att vända utvecklingen vid flera sjukdomar, kyla och värme. Går det för lång tid är det tyvärr kört. Lena tycker det är självklart att en turdeltagare på en betald tur eller i kajakklubben har rätt att förvänta sig att få hjälp av ledaren ifall sjukdom eller skada uppkommer.

Lars och Carin, som driver Horisont Kajak gick själva kursen i våras och tog initiativet till att sprida kunskaperna bättre genom att arrangera denna kurs i samarbete med Crossing Latitudes. De ser det som en bättre lösning att vara med och leda utvecklingen än att sitta passiva och vänta på nya regler som kan komma att styra säkerheten.

Det är inte vilket kursprogram som helst som väntar oss. Kursen är framtagen utifrån de erfarenheter man har samlat på sig under turer och expeditioner i NOLS i USA under många år. Kunskaperna är färskvara och måste underhållas med träning och uppdateras kontinuerligt med senaste medicinska rön. I tätbefolkade områden kan vi oftast förlita oss på ambulanssjukvården, men bra förstahjälpenkunskaper kan även komma till god nytta där. Lena sätter fokus på vildmarkslivet: När vi rör oss ute i naturen kommer vi längre bort från den snabba ambulanssjukvården och får tillbringa längre tid tillsamman med patienten.

Det kan bli kritiskt så snart tiden till professionell vård ökar med en halvtimme. Ute i naturen kan det ju bli både timmar och dagar beroende på var vi är. Då är det våra kunskaper som avgör hur det kommer att gå för patienten. Lena jobbar även med ambulanssjukvård och vet vilka uppgifter som behövs för att ge en bra bild av situationen när hjälp behövs. Om du behöver hjälp, är det en förutsättning att du kan kommunicera med omvärlden och ange din position. Mobil, VHF-radio, karta och kompass, GPS, nödpejlsändare är goda hjälpmedel.

Du får mycket högre trovärdighet om du kan ge larmcentralen en systematisk och trovärdig värdering av patient och skadan eller sjukdomen. Det ger också en snabbare och tryggare korrekt vård. Lenas skräckexempel på hur illa det kan gå bara för att en liten fråga inte har ställts: ”Tänk om den som flygs in till lasarettet med lårbensfraktur är medvetslös och allergisk mot jordnötter. Helikopterpiloten vet inte om allergin och behöver lite energipåfyllning på hemvägen, han tar fram en choklad med jordnötter och den skadade dör helt i onödan i allergichock” .

Kursen är upplagd med några korta teoretiska genomgångar, första dagen blir det i tältet med smattrande regn på tältduken, men sedan blir det utomhus. Teorilektionerna blir aldrig långdragna, de illustreras med livaktiga scenarier där vi i tur och ordning blir sminkade och får bra instruktioner om hur vi skall simulera en skada eller sjukdom. Det är så verklighetstroget att man som hjälpare börjar känna empati med den skadade och som skadad måste man ibland gnugga ögonen ett par gånger för att återgå till de friska och oskadda inför nästa moment.

Under kursen lär vi oss att först undanröja de största hoten mot livet, därefter så snabbt och skonsamt som möjligt undersöka den skadade både fysiskt och verbalt för att identifiera alla skador och hot och prioritera hjälpinsatsen. Det är ju inte säkert att den första skadan vi ser är den allvarligaste och vid en fallskada måste det ifrågasättas varför personen föll, det kan ju ha förorsakats av något som snabbt kan bli livshotande om vi inte ger rätt hjälp.

Men viktigast av allt: Lena och Åsa upprepar många gånger ”Bli inte själv nästa offer, då kan ingen hjälpa. Skydda dig mot hot runt den skadade” (rusa inte in i ett brinnande tält med syntetkläder på dig; snart ligger du själv där med brinnande, smältande nylon på dig). ”Skydda dig om den skadade blir aggressiv, skydda dig mot smitta från kroppsvätskor.” Många skador och tillstånd kan vi tryggt själva ta hand om; en stukad led kan stabiliseras och den skadade kan fortsätta turen, en sårskada kan behandlas så att den inte är ett hot längre, men den måste hållas under observation.

Andra skador och tillstånd kan kräva mer eller mindre snabb transport till bättre vårdinsatser. Det är inte liktydigt med helikopter och blåljus. Flertalet av alla skador kan vi hitta andra bra lösningar på; bogsering, hjälp från förbipasserande båtar, hjälp från yrkestrafiken, kustbevakningen är alltid hjälpsamma. Tänk på att andra kan behöva sjöräddning eller helikopter bättre än dig. Tänk på att det inte är ofarligt att bli räddad med helikopter. Oerhört starka vindar under helikoptern kan få en paddel att flyga mot dig som ett samurajsvärd, du kan bli blåst omkull, lintrassel kan göra att helikoptern tappar den skadade.

Under en föreläsning kom Åsa springande; hon skrek och hade skurit sig djupt i armen med kniven, på vägen till oss hade hon ramlat och fått ett stort skrapsår, förorenat med fårbajs. Efter att ha bandagerat henne ordentligt skulle hon skära sig en macka i tältet. Hon kom springande med ett avkapat finger och en tältplugg instucken i ryggen. Efter detta hade vi fått lära oss mycket om blödningar och sårvård, inklusive avskurna kroppsdelar. Vi var också ute på två små kajakturer.

Allt som kunde gå illa i anslutning till paddlingen gick också illa med realistiskt sminkade turdeltagare som hade fått goda instruktioner i hur sjukdomen eller skadan skulle iscensättas. Naturligtvis var dessa turer extrema, men allt som hände var sannolikt på vilken kajaktur som helst. Efter kursen hade vi fått en helt annan syn på vår ”osårbarhet” och värdet av att ha bra förstahjälpen-kunskaper: Dels är det en självklarhet att den som skall leda en tur måste ta sitt ansvar samtidigt som det känns väldigt tryggt att själv ha nödvändiga kunskaper.

Det ger den tryggheten som behövs för att gå fram till en skadad. Då jag blev ombedd att leda en veckopaddling i klubben kom det som en ryggmärgsreflex: ”Då vill jag ha information om vilka sjukdomar och medicinering turdeltagarna har före turen” .

Det kan vara oerhört tungt att bära med sig att du inte kunde rädda en person på grund av att du inte hade de nödvändiga kunskaperna. Allt som krävs för att skaffa dig dem är att lägga några tusenlappar på en kurs. Det kommer vara väl investerade pengar den dag du tvingas använda dina färdigheter. »«

Mer information om kurser
» crossinglatitudes.com
» nols.edu/wmi