AV Lars Ericsson | UR Paddling nr 1-2010

Av en händelse provade jag på att paddla havskajak i Hudiksvalls skärgård. Det är tio år sedan. Två dagar skulle vi vara ute. Kajakerna hyrde vi av Friluftsfrämjandet. Vi fyllde dem till bredden med godsaker: vin, grillar och grillkött. Första dagens paddling bjöd på vacker förnedring. Min blivande fru på 47 kg paddlade ifrån mig som skit. Jag med mina gymaxlar tog i så svetten sprutade men vad hjäpte det? På kvällen gottade vi oss och somnade tidigt. Under natten blev jag magsjuk, sov dåligt och dagen därpå fick jag paddla hem på orolig mage. Inte den bästa starten på ett kajakliv, eller hur? Trots det fastnade vi för paddling och tillbringade sedan ett halvt decennium med att njuta i allsköns skärgårdar: Stockholm, Åland, Luleå, St:Anna och så vidare.

Vilka underbara platser. Vi har även fått nöjet att åka polisbåt från Djurö i Vänern där vi låg inblåsta tills maten och vattnet tog slut och desperationen kröp på. Något år senare försökte Gotlandsfärjan ramma oss i Danziger Gatt. Så det kan gå. Av en händelse kom sen första barnet. En härligt söt och livfull liten tjej. Storken flög in genom fönstret och kajaken ut genom samma fönster. Paddlandet tog ett absolut stopp. Fillifjonkan, min kajak, hamnade i malpåse och började samla torrsprickor i båtskjulet. Lusten till paddlingen tröt långsamt och till slut var intresset helt borta. I ett par år. Av en händelse lånade jag så frugans kajak under en segelsemester. Kajaken låg på däck och ropade på uppmärksamhet. Kunde till slut inte motstå frestelsen. Sjösatte och paddlade runt Prästgrund i Söderhamns skärgård. Vilken frihetskänsla, den hade jag helt glömt. Intresset vaknade till liv igen. Nu skulle här paddlas.

Men under vilka former då? Livet som småbarnsförälder är inte direkt fyllt av tid för egen lek. Provade mig fram: ömsom längre kvällsturer, ömsom kortare och intensiva turer. Det var svårt att hitta ett sätt som passade. Gjorde även ensamturer med tält. Men det kändes konstigt att sitta ensam på en kobbe och dricka kaffe när familjen var hemma och busade på gräsmattan. Till slut sköt jag vilt: ett motionslopp med havskajaken. Göta Kanalloppet bland fartdårar och glada livsnjutare. Kanske motionspaddling kunde vara något? Av en händelse kom det sig att jag hösten 2007 köpte mig en motionskajak.

13 kg ungersk skönhet: orange, rank och snabb. Vilken grej! Helt plötsligt var det till och med kul att paddla på små insjöar och dammar. Tidigare var min inställning att kajaker färdades på havet i långsamt majestät. Det här var något helt annat. Fillifjonkan fick gott finna sig i att samla torrsprickor igen. Mitt problem i början var att motionskajaken var mycket snabbare än mig. Nu är jag lite mindre långsam men får fortfarande pensionärsstryk i motionsloppen. Det finns mycket saker kvar att lära och pannbenet behöver bli tjockare. Av en händels började jag blogga hösten 2007. Först var det tänkt som ett sätt att dela med mig av strävandet med motionspaddlingen. Förhoppningen var att någon annan delade med sig och rättade mig på vägen så att kajaken gick lite fortare. Nu har det vuxit till så mycket mer.

Det tar en del tid men betalar sig mångfallt. Framför allt genom alla kontakter jag fått med kajakpaddlare runt landet. ”Många händelser blir det. som en känd uppfinnare skulle ha sagt. I sommar ” tycker jag vi gör gemensam sak och styr händelserna lite för ovanlighetens skull. Ta tag i en kajakdröm du har, förverkliga den och känn efter om det är något för dig. Tänk utanför boxen. Det värsta som kan hända är att det inte passar och då vet du det. Kan det vara ett motionslopp, en lång kajaktur i goda vänners lag, att lära sig paddla med vingpaddel, att betvinga en fors eller bygget av en helt egen kajak. Paddlingens värld är fantastisk och vem vet var du hamnar om du krokar av i en lite ny kajakriktning i år?

Det finns ett ordspråk som säger något i stil med ”Väntar man för länge med att ta nästa steg blir man stående på ett ben resten av livet. Och så vill vi inte ha det. ” Av en händelse fick jag chansen att skriva denna krönika. Tack alla händelser på vägen för det. »«

Lars Ericsson är 38 år och är sundsvalls meste kajakmotionär. Han har fru och två barn, men hinner både paddla och driva bloggen.motionspaddla.nu vid sidan av dagjobbet. när han inte nöter intervaller i motionskajaken eller studerar pulskurvor tycker han om att segla, åka skidor och fotografera. Hans kajakdröm är att paddla runt sverige i sakta mak.

FOTO Jessika Ericsson