Han växte upp längs Vindelälven och rodde i forsarna redan som sjuåring. Nyligen lyckades han få med beslutsfattarna i Örebro på att bygga en surfvåg utanför slottet. Dan Lindberg är visionären som vill förvandla Närke till ett mecka för forspaddlare.

AV Lars Larsson | UR Paddling nr 1-2010

Att prata med Dan Lindberg gör mig glad. Glad över att det fortfarande finns entusiaster och eldsjälar i hans kaliber, som med en aldrig sinande idérikedom, fortsätter att kämpa mot höga mål. Jag möter upp honom utanför slottet, mitt i centrala Örebro, vid Strömpis. Lika energifylld som vanligt börjar han direkt berätta om de senaste modifikationerna de gjort på Svartåns botten för att skapa den våg, eller vals på forspaddlingsspråk, där dagens freestyletävling ska hållas. Dagens tävling kommer att bli en milstolpe längs den långa väg som Dan hittills har dragit projektet. Men för Dan själv så började resan långt tidigare, i början av sextiotalet, uppe i Sorsele närmare bestämt. Han är född och uppvuxen vid Vindelälven och hans farfar var flottare.

Farfadern var också den som rodde båtarna utför forsarna så älvvattnet finns i blodet på honom. »På den tiden tog man bara en båt och for iväg och sen rodde man tillbaka när man var klar. Vi lekte på forsarna utan att kunna simma och inga flytvästar fanns det. Jag hade kompisar som drunknade, javisst, men så var det ju«, berättar Dan. Hans far lärde honom hur man rodde i fors och när han var sju år fick han sin första egna roddbåt av sin morfar. När han var tio år flyttade familjen till Västerås och sen vidare till Bergslagen där de köpte ett pensionat. Själv hamnade han i Örebro i början av åttiotalet medan hans bror några år senare valde att flytta tillbaka upp till Västerbotten. Dans bror höll på med forsränning på Vindelälven och hade också jobbat som raftguide i både Norge och Indien.

»Du vet hur det är med bröder, om en kan någonting så ska den andra kunna det bättre«, säger Dan och skrattar. Det behövdes alltså inte mycket övertalning för att Dan skulle köpa broderns gamla Eskimo Kendo. Första sommaren låg han med Kendon hemma på gräsmattan och tränade eskimåsväng. Eftersom han inte kände någon som höll på med forspaddling och det inte fanns någonstans att paddla i Örebro så blev han tvungen att åka upp till Västerdalälven som är ett populärt tillhåll för allsköns vattendjur. En av de första gångerna Dan kom vinglandes nedför forsen såg han ett gäng andra paddlare i ett bakvatten och bestämde sig för att paddla dit. Han gick runt på vartenda bakvatten han passerade och när han kom ned satt instruktören Fredrik Laestadius där med en grupp nybörjare som gick steg 1-kurs.

Dan Lindberg
Född 1955
Bor Snart på landet utanför Örebro
Familj Annika, min fru, och barnen Marie, 32, Lovisa, 22, och Arvid, 19.
Yrke Fotograf
Motto Be good and do good
Intressen Friluftsliv,yoga, resor
Aktuell Drivande kraft bakom bygget av freestylevalsen i Örebro

»Vart fan har du lärt dig att göra eskimåsväng?«, sa Fredrik, för han såg ju att Dan inte kunde paddla alls men däremot satte han eskimåsvängen klockrent varje gång.
»Hemma på gräsmattan«, svarade Dan.
»Du verkar inte klok«, fick han till svar. Denna episod är typisk för Dan Lindberg.
Det krävs ett stort mått av passion och envishet för att i hans ålder själv lära sig eskimåsväng och på egen hand ge sig ut i fors. Dan fortsatte att åka till Dalarna för att paddla, men så en dag när han gick över Slussbron hemma i Örebro så såg han att det låg två stycken forspaddlare i vattnet och guppade. En av dem var krögaren Roger Hjälm.

»Det sa bara pang, det klickade direkt mellan mig och Roger och sen har vi två fortsatt att hitta och dra in folk«, säger Dan. Han och Roger blev stommen i det gäng som kom att kallas Örebropaddlarna. De fortsatte att åka upp till Björbo för att paddla men de provade också vid slussen i Örebro, men det fungerade inget vidare. En dag kom Roger på idén att de skulle ta en titt vid Strömpis bredvid slottet i centrala Örebro. De väntade till hösten och sedan åkte de dit och provade. Och till deras lycka gick det ju faktiskt att paddla där. Men efter ett tag började de fundera på varför de inte gick så bra att göra trick i denna vals. De misstänkte att det kunde ha något att göra med bottenstrukturen.

»En dag sa Roger till mig, att >tänk om vi skulle kunna bygga om härJo, om man kunde schakta ur och få det djupare, vilket jäkla bra ställe det skulle bli<. Ja, men hur menar du svarade jag och sen satt vi där i bakvatten och pratade länge och väl«, berättar Dan.
Där och då föddes idén att gräva ur Svartån för att förbättra möjligheterna till forspaddling. Men det skulle visa sig att det var enklare sagt än gjort. Till att börja med gick det inte på grund av att de inte kunde få någon vattendom. Dessutom var själva rampen ner till poolen gjord av armerad betong och botten var slät och hård som ett salsgolv av Glanshammarsgranit. De fick tänka om. Om det inte gick att gräva ut hur skulle de göra då? Nästa idé blev att höja vattennivån. Men det visade sig att ån hade en mängd funktioner som de inte hade en aning om.

Bland annat så kyler den universitetssjukhuset och stiger den så pressar den upp grundvatten och det finns bara ett litet spelutrymme för att inte störa andra funktioner.
»Det gick inte att gräva och inte att höja nivån. Då får vi bygga en ramp som formar vattnet till en vals, tänkte vi. Och du ska veta att jag sedan dess har sprungit i kommunhus och i korridorer och pratat överallt om detta i åratal«, säger Dan.
När de väl visste vad de ville göra startade ett massivt lobbyarbete som framförallt Dan har drivit sedan dess. Dans strategi från början var att få det att fastna hos folk att forspaddling var en bra grej.
»Det var många som bara skakade på huvudet och gick vidare. De hade inte tid att prata med en galning«, säger Dan.

Men han lät sig inte nedslås utan fortsatte att missionera. Vid ett tillfälle hade en kallat till ett möte med bland annat kommunpolitiker. En av dem heter Jonas Karlsson och talade under den officiella invigningen av valsen våren 2009, men när han först fick höra om idéerna sa han till Dan på ren svenska »Va fan är det du vill?«, för han förstod ingenting av vad Dan talade om. Då försökte Dan förklara ännu en gång, fast mera bokstavligt och genom att visa kartor. Då sa Jonas Karlsson att »det här är inte på min nivå« och sedan kallade han i sin tur till ett nytt möte där teknisk kompetens inom kommunen, Åstaden och Turistbyrån var inbjudna. Där någonstans började bland annat Jonas Karlsson att tycka att detta kanske inte var en så dum idé. Något av en vändpunkt blev också ett annat möte som Dan hade kallat till, men där det plötsligt visade sig att han själv inte kunde närvara.

Då skickade han dit paddlarkompisen Roger Hjälm, som är lite av en näringslivsprofil, att prata i sitt ställe. Med sitt icke-missionerande sätt lyckades Roger övertyga flera av de närvarande beslutsfattarna och chefen för turistbyrån utbrast att »Det här är vi skyldiga Dan att göra«. Miljöpartisten Fredrik Persson tyckte att det var en toppenidé och föreslog att de behövde jobba med detta över gränserna ­ politiskt, ekonomiskt och mellan näringslivsorganisationerna. En annan vändpunkt var när Dan bytte strategi och bland annat nyttjade en artikel från det allra första numret av Paddling från 2005 som beskrev de ekonomiska effekterna av bygget av OS-slalombanan i Sydney.

»På den tiden när jag var missionär och entusiast då fick jag inte ett skit förtroende eller kapital. Men när jag tog på mig kostymen, slipsen, Rotarynålen och började prata på Rotarymöten började det hända saker. Jag har varit överallt och när jag struntade i idrotten och pratade om näringslivsutveckling, potential, intäkter och inkomster, då började folk lyssna, när sporten liksom kom i andra hand«, förklarar Dan.
En vacker dag ringde det i telefonen, det var kommunen som förklarade att de genom Örebro kanotförening ville ge Dans projekt 100 000 kronor. Sedan ringde Örebro läns idrottsförbund och sa att de ville ge lika mycket till via Idrottslyftet.

Dan hade då inte ens skrivit en ansökan om pengarna, men fem år av metodiskt lobbyarbete i maktens korridorer hade gett resultat, och nu finns den där ­ Sveriges första artificiella vals mitt i en storstad. Dan är en formidabel idéspruta och hans väloljade munläder och har också kommit Örebro till gagn under en turistmässa i Polen. I montern visades en film från Strömpis där man åkte skridsko på ena sidan dammen och paddlade fors på den andra, samtidigt showade Dan genom att i full forspaddlingsmundering »paddla« in besökare i montern. Det blev naturligtvis succé och fick mycket uppmärksamhet. En annan ide han planterat hos Regionförbundet Örebro är att de ska paddla till alla sina vänorter och överlämna en gåva.

»Tänk dig när juniorerna paddlar sista biten in till Novgorod i Ryssland, det kommer att bli en massmedial succé«, säger Dan entusiastiskt.
Vissa människor kan se saker som andra inte ser. Där de flesta andra ser begränsningar ­ ser de möjligheter. Samma personer har ofta en förmåga att både övertyga andra och få saker gjorda. Dan Lindberg är en sådan människa. Innan vi avslutar intervjun berättar Dan om en ny idé han har. Ute vid Gustavsviks äventyrsbad finns en jättefin camping och också planer på en stor multiarena på samma plats. Kommunen behöver nämligen både en ny bandyplan och en hockeyarena. Men Dan ser också att detta kunde bli ett centrum för actionsport genom att bygga en konstgjord surfvåg inne i äventyrsbadet.

Den mest högtflygande idén är dock att bygga fasaden på byggnadens gavel som en 200 meter hög kopia av den mest kända klätterklippan i världen ­- El Capitano i Yosemite national park i USA. Han vill att den ska kallas Kroppväggen till äventyraren Göran Kropps minne. Om det var någon annan som hade sagt detta hade jag troligtvis avfärdat idén som rena drömmarna. Men Dan Lindberg är inte som andra. »«

FOTO Ökf:s Forsgäng, Inge Blomberg & Susanne Gunnarsson

Läs även Forsdrömmen som blev verklighet om freestylevalsen i Örebro.