Den enda större skärgården längs södra norrlandskusten ligger nedanför Hudiksvall. Här finns vackra sandstränder bland klipporna, skogsbeklädda öar, sälar och allt med en fond av Hälsinglands blånande berg.

AV Lars Larsson | UR Paddling nr 1-2010

Solen glittrar i vattnet. Det luktar solskyddskräm och havstång. Vi sätter i kajakerna på den steniga stranden bredvid Våtnäs fiskeläge och glider ut på vattnet. Trots att jag är en erfaren kanotist har jag aldrig tidigare paddlat i havet. Jag har färdats längs många åar och älvar genom åren, men aldrig känt den friska havsbrisen i ansiktet, eller blickat ut mot en öppen horisont. Våra kajaker gungar behagligt över de mjuka dyningar som rullar in från Bottenhavet. Jag känner mig bekymmersfri och upprymd. Det här är något helt nytt. Något alldeles underbart. Jag och min gamla barndomskompis Isak paddlar ut mot Agön, den största ön längs denna del av Hälsingekusten.

Vi småpratar om allt möjligt och uppdaterar varandra om vad som är på gång i våra respektive liv. Plötsligt hör vi ett frustande ljud precis bakom oss. Jag vänder mig förvånat om och möter den nyfikna blicken från ett mörkt blankt huvud med morrhår. Det är en säl, bara några meter bakom oss, och det gör mig förbluffad. Som den landkrabba jag är visste jag inte ens om att det fanns sälar här, trots att jag bott bara några mil inåt landet under större delen av mitt liv. Vi tittar på varandra en kort stund, sälen och jag, innan han plötsligt försvinner ner under vattnet lika snabbt som han dök upp. ”Jäklar vad häftigt”, utbrister jag till Isak som är lika överraskad som jag över det oväntade sällskapet. Fem minuter senare spelas samma sak upp igen.

Någon frustar bakom oss och när vi vänder oss om ser vi ett sälhuvud titta upp. Det verkar vara samma säl som under vattenytan följt efter oss. Efter drygt ett par timmars paddling når vi Agön och stranden Ormsand. Vi drar upp kajakerna, äter vår medhavda matsäck och lägger oss i sanden och solar. Kombinationen sol, hav och sandstränder får det att kännas som att jag befinner mig i något exotiskt land långt borta. Men faktum är att detta paradis ligger mitt längs Hälsingekusten bara ett par timmars paddling från fastlandet. Fram emot kvällen när vi paddlar tillbaka har vinden mojnat och havet ligger alldeles spegelblankt när våra stävar klyver vattenytan i solnedgången. Jag har paddlat kajak sedan nioårsåldern. Allt började hemma i Ljusdal på Ljusnan. Då, i mitten av 80-talet, var det ranka tävlingskajaker som gällde. Sedan blev det mer och mer fors och tio år i landslaget.

Paddlingen har tagit mig till fantastiska platser över hela världen, men det är något speciellt att komma hem till Hälsingland och paddla i mina ”egna” vatten. Hälsingekusten har mycket att erbjuda en kajakpaddlare. Söder om Söderhamn ligger Storjungfrun ­ ön som givit namn åt Jungfrukusten, som Hälsinglands och Gästriklands kuststräcka också kallas. Storjungfrun har en rik kulturhistoria och redan i början av 1600-talet uppfördes här ett kapell av Gävlefiskarna, som finns bevarat än idag. En av de två sista stenkolsfyrarna som byggdes i Sverige togs i bruk här 1838. Norr om Storjungfrun fortsätter Söderhamns skärgård med bland annat öarna Enskär, Rönnskär och Klacksörarna. På dessa öar, inklusive Storjungfrun, har kommunen ställt i ordning fullt utrustade stugor för uthyrning. Med kajaken tar du dig enkelt själv ut till öarna och kan sedan göra dagsutflykter ifrån stugan.

Längst i norr har Hälsingekusten en annan karaktär. Här finns egentligen ingen skärgård med mindre öar utan fastlandets kust ligger vidöppen ut mot havet. Däremot finns tre större öar som ligger ganska långt ut från land. För erfarna paddlare som tycker om öppna överfarter kan dessa vara intressanta utflyktsmål. Där finns Jättholmarna, samt naturreservaten Vitörarna och Gran. Den sistnämnda ligger nästan nio kilometer ut från kusten. Fortsätter man sedan söderut stöter man på den jättelika halvön Hornslandet i höjd med Hudiksvall. Hornslandet är den stora utbuktningen på fastlandet som ofta är det lättaste sättet att lokalisera Hudiksvall på en grov Sverigekarta. Hornslandet blev nyligen utsedd till en av Sveriges första ekoparker och här finns stora tallskogar som härdats av vind och skogsbränder.

En av tallarna är faktiskt Sveriges äldsta ­ över 750 år gammal. Söder om Hornslandet öppnar sig sedan Hälsinglands största skärgård. Själva hjärtat i området utgörs av ett pärlband av stora öar som i höjd med Enånger sträcker sig rakt österut utanför Våtnäs, ett fiskeläge som ligger längst ut på spetsen av en långsmal halvö. Öarna heter i tur och ordning Innerstön, Kråkön, Drakön och Agön. De tre yttersta öarna ingår tillsammans med Tihällan, söder om Agö, i ett naturreservat. Agön är Hälsinglands största ö och längst ut på den östra udden ligger Agö fyr som en sista utpost mot havet. Det här är ett mycket spännande område att paddla i och om du påbörjar din tur längst inne i någon av de djupa vikarna i Siviksfjärden eller Enångersfjärden kan du paddla i över två mil rakt österut innan du når Agö fyr.

Den turen är min personliga favorit eftersom jag tycker om att sträva längre ut mot havet istället för att följa kusten. I jämförelse med välkända skärgårdar i södra Sverige är Hälsingekusten en ganska lugn tillflyktsort även mitt under de värsta semestertiderna. Du stöter på några båtar här och var men kajakpaddlare är sällsynta och det är inga problem att hitta en ostörd lägerplats. Men om du trots allt verkligen vill uppleva ensamheten och havets mystik på allvar ska du välja att besöka området på hösten. Då kan du paddla omkring i flera dagar utan att stöta på andra människor. En höstdag i oktober, ett par år efter min första soliga tur till ön, gav jag och min kompis Karin oss av mot Agön i havskajaker. Denna gång utgick vi från Mössön som är en halvö direkt utanför Njutånger. Vädret var höstlikt med gulnade löv på marken och tunga moln som hotade att övergå i regn.

Vi paddlar raskt förbi den öppna överfarten mellan Mössön och Innerstön och följer sedan öarna på den norra sidan. Vid den nordöstra sidan av Drakön stannar vi till och äter lite medhavd matsäck innan vi paddlar vidare mot Storhamn på Agön. Det är en naturhamn som ligger i en djup vik som nästan skär av ön i två delar. Här finns en övernattningsstuga och en brunn med färskvatten. Solen har redan börjat gå ner och det blir mörkt tidigt vid den här årstiden, men vi bestämmer oss ändå för att gå på upptäcktsfärd på ön innan vi ska lägga oss. Agön är nästan sex kilometer bred och det finns många spännande stigar att utforska. Från Storhamn till det gamla fiskeläget Agö hamn är det lite drygt två kilometers promenad, vilket passar oss fint. Det gäller att inte vara mörkrädd, för i skogen är det becksvart och vi ser knappt stigen framför oss.

Efter en stund kommer vi fram till ett område där träden är brända och härjade. I augusti 1997 slog åskan ned med fruktansvärd kraft just här på Agön och skogen sattes i brand. Det höll på att ödelägga hela ön, men efter vattenbombning och brandbekämpning på marken begränsades skadorna till drygt en fjärdedel av ytan och all bebyggelse räddades. Hela Agön är nu naturreservat och brandområdet har en unik flora och fauna eftersom inget skogsbruk skett vare sig före eller efter branden. Till slut når vi fram till Agö hamn, som består av en samling mindre hus och ett kapell. Det finns flera gamla fiskelägen på ön som alla har övergivits i takt med landhöjningen, eftersom den gjort hamnarna obrukbara. Fiskeläget flyttades till nuvarande Agö hamn i början av 1600-talet, men har även den blivit för grund för annat än mindre båtar och kajaker.

Den sista yrkesfiskaren som bodde året runt på ön hette Emil Iggbom och dog 1947. Nu används husen enbart som fritidsboende, men de verkar vara övergivna för den här säsongen. Vi tittar efter tecken på att någon är hemma, men allt är mörkt och stilla. Svårigheten att se i mörkret gör att mina övriga sinnen skärps och framförallt lyssnar jag efter ljud på ett helt annat sätt. Jag hör vindens sus i träden och vågornas rytmiska brus när de träffar stranden. Det känns som att vi befinner oss på en öde ö och det övergivna fiskeläget skapar en mystisk atmosfär som klippt och skuren för en spännande upptäcktsfärd. När vi vandrar tillbaka till stugan hör vi ett konstigt ylande utifrån havet. Det är sälarna som stämt upp i en sällsam sång.

Sälkolonin håller till kring Tihällan som ligger direkt söder om Storhamn och är ett sälskyddsområde. Till tonerna av tiotals i kör sjungande sälar går vi in i stugan och eldar igång kaminen så att det blir varmt och skönt innan vi lägger oss. Morgonen därpå har den sydliga vinden tilltagit och efter viss tvekan bestämmer vi oss för att försöka runda Agö fyr innan vi återvänder till fastlandet. Paddlingen längs sydsidan av ön blir ganska kämpig eftersom vi får vinden och vågorna nästan rakt från sidan, men när vi börjar närma oss fyren och stranden vrider norrut får vi vinden i ryggen och kan surfa på vågorna in mellan den lilla ön Skvalpen och hamnen. Vi drar upp kajakerna för att stanna till, ta en fikapaus och utforska fyren. Agö fyr anlades 1860 och det kombinerade fyr- och bostadshuset står kvar än idag.

Den sista fyrvaktaren som bodde året om på Agön var Erik Andersson med hans fru Sonja. De flyttade dit i november 1958 och under stränga vintrar hade de ingen kontakt med omvärlden på fyra månader. De bodde på Agön ända fram till 1972 då en ny automatisk betongfyr togs i drift. Det är något speciellt med fyrar och fyrvaktarbostäder. En ensligare och mer isolerad plats är svår att hitta, hårt exponerad för väder och vind. Tänk att ha denna utsikt varje dag. Jag spanar ut mot den öppna horisonten. Den är som en oändlighet, det är som att titta upp mot stjärnorna på himlen. Vad kan tänkas dyka upp där borta? Ryssar? Ja, när vi nyfiket tittar runt lite hittar vi en mängd militära befästningar runt fyren. Lämningar från det kalla krigets dagar då det svenska invasionsförsvaret byggdes upp.

Här finns en bunker och skyttevärn förbundna med hemliga tunnlar. Under paddlingen tillbaka från fyren går det snabbt, vi får hjälp av vågorna och de bär oss in i dimman tillbaka mot Mössön. Utan kompass kan man få problem, men vi är väl utrustade och till slut glider vi in i rätt vik, tillsammans med ett lätt regn. Havet har många ansikten och varje tur är den andra olik, allt beroende på väder och vind. Men en sak är jag säker på ­ Hälsingekusten bjuder alltid på en minnesvärd upplevelse. Jag kan njuta av att paddla över spegelblanka vattenytor i högsommarvärme, men jag kan också ge mig ut i hård kuling i december för att surfa vågor. Men oavsett vilken typ av paddling jag är ute efter föredrar jag att alltid avsluta en tur på samma sätt ­ att på hemväg över Hålsängesfjärden se solen gå ner i horisonten över Hälsinglands blånande berg. Då är jag redan hemma. »«

Agön

Turförslag

Agön runt från Mössviken

LÄNGD 47 km (2-3 dagar)

KARTA terrängkartan 15 H nV och nO Hudiksvall
ISÄTTNINGSPLATS Viken på Mössön
Klicka på kartan ovan till höger för att förstora den.

Agön ­- Kråköns naturreservat
LÄGE Cirka 2 mil sydost om Hudiksvall
STORLEK 4 540 ha
BILDAT 2004
SERVICE Hamn, informationstavla, tältplats, raststuga, vindskydd, rastplats, eldplats, stigar (ca 20 km), torrtoalett och sopmaja.

Både Agön och Kråkön är kraftigt kuperade, som mest når de 45 meter över havet. Marken täcks till två tredjedelar av starkt svallad och omlagrad morän. på många ställen är den omvandlad till klapperstensfält, bitvis utformade som vackra strandvallar, eller som grus- och sandfält. I sänkor har små myrar eller tjärnar bildats. på Agön och Kråkön finns många gamla fiskelägen. Vid st Olofs hamn på drakön finns sevärda lämningar av en medeltida hamn. även kapellen i Agö och Kråkö hamn, byggda 1660 respektive 1736, är värda ett besök.

Här kan du hyra havskajak
Friluftsfrämjandet, Hudiksvall
www.frilufts.se/hudiksvall
telefon: 0650-59 55 61

Morvikens konsult och konferens, söderhamn
www.kajakshopen.se
telefon: 070-336 01 91

Kustleden turism, strömsbruk
www.kustleden.com
telefon: 0650-74 00 30

Kanotklubben Ljusnan, Ljusdal
www.kkljusnan.se
telefon: 0705973390

Friluftsfrämjandets lokalavdelning i
Hudiksvall anordnar varje torsdagkväll från maj till september kortare turer i
deras närmaste paddelvatten.

Läs fler turförslag här.