En elbelyst träningsbana som är isfri nästan året om. Ett niomiljoners klubbhus, prisat för sin nydanande arkitektur. Allt beläget i en vacker park, granne med Nordens äldsta bevarade renässansslott. Malmö är kanotklubben som är för bra för att vara sann.

AV Lars Larsson | UR Paddling nr 1-2010

Det är liv och rörelse i slottsparken i centrala Malmö. Människor cyklar och promenerar på grusgångarna som slingrar sig fram mellan de stora grönskande träden. Plötsligt ser jag en grupp unga kanotister, nästan ljudlöst komma glidande i sina smäckra farkoster. Kanalen där de paddlar måste vara Sveriges absolut bästa reklampelare för kanotsporten, med tanke på hur många människor som passerar här. Vem blir inte sugen att paddla i en sådan oas mitt i storstadsdjungeln? Jag är på väg till Malmö kanotklubb för att göra ett besök i deras klubbhus. Redan innan jag kommit fram är jag imponerad av den sagolika omgivningen. När jag sedan får se klubbhuset är jag övertygad om att detta måste vara Sveriges vackraste och bäst placerade anläggning. Deras arkitektoniskt spektakulära klubbhus invigdes 1996, samma år som klubben firade 70-årsjubileum, och kostade runt nio miljoner kronor att uppföra.

Huset har ett mycket originellt vågformat tak försett med gräsliknande mosssedummattor som gör att det smälter in i parkmiljön och blir i sig självt en sevärdhet. Hur kan en kanotklubb ha råd med ett sådant statusbygge? Jo, det gäller att ha en klubb fylld av kreativa och driftiga medlemmar ­ och det är något som Malmö alltid har haft. Trots att hela bygget gick loss på nio miljoner kronor kunde klubben betala 85% av beloppet kontant. Det var möjligt genom den goda ekonomi som hade byggts upp genom de årliga Drakbåtsfestivaler klubben arrangerade. Att drakbåtarna under många år finansierat hela kanotsporten i Sverige känner de flesta till idag, men däremot kanske många glömt att det faktiskt var Malmö och klubbens tidigare ordförande Gisli Kristjansson som drog igång hela denna verksamhet. Malmös framgångsrika festival fick sedan stå som förebild för resten av landets klubbar.

Tack vare att alla medlemmar ställde upp och jobbade ideellt under festivalerna blev det mycket pengar över till klubbkassan. Jag knackar på i klubbhuset och välkomnas av Ulf Johansson, som är sekreterare och en av de drivande i klubbens långfärdssektion. Han visar mig runt och berättar om faciliteterna. Malmö är en av Sveriges största klubbar och har runt 500 medlemmar. Majoriteten av dem utövar motions- och långfärdspaddling, men klubben har även ungdoms- och tävlingssektion, samt en Drakbåtssektion. För tio år sedan var utbytet inte så stort mellan de olika sektionerna, utan det var mer av vattentäta skott mellan dem. Men på senare år har Ulf sett en förändring. ”Gränserna har suddats ut mer och mer, vilket är väldigt roligt. Det gynnar alla att ha hela bredden” säger han och exemplifierar med att Laszlo Varga, vice ordförande och ledare för ungdomssektionen, nyligen hållit en kurs i vingpaddelteknik.

”Det roliga var att de flesta deltagarna var multisportare eller långfärdspaddlare” . Långfärdspaddlare är inte kända för att vara välorganiserade, men Malmö utgör ett positivt undantag och har en föredömlig aktivitet med en lång lista av aktiviteter och ledarledda turer under hela året. En av de profiler som märkts genom åren är kajakdesignern och grönlandsfantasten Björn Thomasson. En annan profil inom klubben är Magnus Siverbrant, framgångsrik maratonkanotist och numera förbundskapten, som i många år varit drivande inom tävlingssektionen. Exempelvis är det ingen slump att maratonlandslaget just nu sitter i rummet bredvid oss efter att ha tillbringat några dagar på träningsläger här i Malmö. Klubbens nuvarande ordförande heter Jerry Dahlberg och är själv gammal tävlingskanotist. Han tycker att det är roligt att paddling i motions- och rekreationssyfte bland vuxna blivit så stort, men upplever att klubben har svårigheter när det gäller att få in ungdomar.

Ett tips han nyligen fått är att göra tvärtemot hur de jobbat tidigare. Istället för att enbart fokusera på ungdomarna borde de fokusera på föräldrarna först, för får de med dem kommer ungdomarna per automatik sedan. Jag följer med Ulf och några andra ur klubben när de sjösätter sina havskajaker i kanalen för att ta ett varv genom Malmös gamla anrika stadskärna. Själv har jag inte tid att följa med, eftersom jag ska försöka passa på att prata med fler av de medlemmar som dyker upp på klubben. En av dem är ungdomstränaren Laszlo Varga. Han är bredaxlad som en laggårdsdörr och har precis varit ute och kört ett träningspass. Laszlo ger intryck av att vara en sann idealist av den gamla skolan. Han är en sådan ungdomstränare som alla andra klubbar önskar att de hade och han jobbar helt ideellt. Liksom nästan alla andra klubbar kämpar Malmö med att få ungdomarna att hänga kvar efter att de gått kanotskolan. Laszlos mål är att få igång denna ungdomsverksamhet igen och han har en del idéer.

”Det är alldeles för mycket fokus på tävling och prestation i unga år. Men de är här för att träffa varandra. Det är hemligheten. Vi måste göra det roligt att paddla” säger Laszlo. En annan fråga som Laszlo , brinner för är att göra det lättare för aktiva att bli motionärer när de slutar tävla. På så vis stannar de ju kvar och kan fortsätta att vara en tillgång för klubben. Som det vanligtvis fungerar lägger många istället helt av med att paddla när tävlingskarriären är över. Laszlo ser det som ett stort misslyckande för sporten. Efter samtalet med Laszlo dyker ett nytt gäng upp. Det är drakbåtslaget som också har träning med sektionsledaren Pontus Evertsson i spetsen. Det finns egentligen bara två klubbar i Sverige som har regelbunden och organiserad drakbåtspaddling på programmet.

Den ena är Malmö och den andra är Örnsbergs kanotsällskap i Stockholm. Just nu är drakbåtsverksamheten inte så stor, men klubben har under åren samlat på sig många medaljer i internationella mästerskap. Tiden går snabbt när man har roligt och när Ulf och långfärdsgänget kommer tillbaka och lägger in sina kajaker i förrådet börjar det bli dags att runda av mitt besök. På bara några timmar har jag stött på alla fyra klubbsektionerna och sett mer paddlingsglöd och aktivitet än på länge. Det var en helt vanlig kväll hos Malmö kanotklubb. »«

Malmö KK

Klubbens namn: Malmö KK
Ort: Malmö
Bildad: år 1926
Ordförande: Jerry Dahlberg (sedan 2005)
Är:
[X] kanotist sedan barnsben
[ ] intresserad mamma/pappa
[ ] börjat i vuxen ålder ( 17 år).

Klubbens verksamhet:
[X] Havspaddling/långtur
[X] Slätvatten
[ ] Forspaddling
[ ] Freestyle
[ ] Slalom
[ ] Störtlopp
[ ] Kajakcross
[X] Drakbåt
[ ] Kanotsegling
[ ] Polo
[X] Veteran

Antal medlemmar: 500 st
Varav i landslag senaste säsong: 3 st
Totalt antal kanoter: 120 st
Varav klubbkanoter: 25 st
Medaljer senaste SM: En handfull
Deltagare i senaste kanotskola: 20 ungdomar (plus 200 vuxna som gått introduktionskurs)
Omsättning senaste verksamhetsår: 1,2 miljoner

Egna arrangemang (tävlingar mm): Sedan drakbåtsfestivalen lades ner har inte Malmö arrangerat några egna tävlingar på hemmaplan. Däremot har man tidigare ansökt om att få arrangera SM, men inte fått det. Fortfarande finns tankar på att återigen ansöka om SM i både sprint och maraton.
Berömd medlem (genom tiderna): Det finns många duktiga kanotister i klubbens historia inom både sprint, maraton och drakbåt. Några av namnen är Peter Orban (VM brons, sprint, K4), Magnus Sköldbäck (VM-silver & brons, EM-guld, maraton, K2), Tom Krantz (Världscupvinnare i maraton, VM-silver, maraton, K1), Tim Krantz (EM-guld & VM-silver, maraton, K2) och Drakbåt damer (EM-guld), Drakbåt mix (EM-guld, VM-brons), Drakbåt herr (EM-brons).

Tidningen Paddling kommer att fortsätta göra nedslag i svenska kanotklubbar. Har du förslag på en klubb vi borde titta närmare på? Skicka i så fall ett mejl till redaktion@paddling.nu där du berättar vilken klubb och gärna också varför den är intressant.

Läs även om kanotklubbarna i:
Falun
Karlskrona
Oxelösund