Vänern har europas största sötvattenskärgård, men förvånansvärt få har verkligen upplevt detta väldiga innanhav. Olle Persson har besökt Lurö – en oas i mitten av Vänern.

AV Olle Persson | UR Paddling nr 3-2010

Var finns Europas tredje största insjö och största sötvattenskärgård? Jo i Sverige. Vänern är vårt eget innanhav. I Europa är bara två ryska innanhav större. Men förvånansvärt få har verkligen upplevt och sett Vänern i sin väldighet. Vänern tycks för de flesta vara en väl bevarad hemlighet. Vad beror detta på? En viktig anledning är nog att Vänern inte syns från de större vägarna mer än på några få ställen. Färdas man runt Vänern ligger skogspartier och topografiska hinder i vägen.

Inte heller har Vänern besjungits av Evert Taube eller målande beskrivits av andra välkända konstnärer eller skalder. Här finns stora skärgårdsområden, öppet (innan) hav där bara horisonten avgränsar, ett rikt fågelliv och längs kusterna och på öarna ett imponerande kulturliv. Glöm trängseln i Bohuslän och Stockholms skärgård. I Vänern kan du mitt i sommaren faktiskt få en egen sandstrand för dig själv.

Halvöarna Värmlandsnäs och Kålland och ett pärlband av öar däremellan delar av Vänern på mitten i Värmlandssjön i norr och Dalbosjön i söder. Vi har tagit oss ner till Ekenäs på sydspetsen av Värmlandsnäs med kajaker i blåsigt och regnigt väder. Erfarenhetsmässigt vet vi att ingår ”sand” i ett namn på topografiska kartan finns det en anledning. Vitsand strax norr om Ekenäs med parkering och kajakuthyrning bekräftar detta. Här finns ett nytt vindskydd intill den långgrunda stranden. Vi väljer ändå nattläger på en bergknalle intill.

Stiltjen på sjön förebådar omslag till högtryck och vackert väder och i månskenet tycks Lurö skärgård sväva fritt i luften framför oss. Morgonen blir precis så fin som vi drömt om. Vänern vilar lugn till skillnad från gårdagens oväder. En mil österut mitt i Värmlandssjön skönjer vi den ensligt belägna nationalparken Djuröarkipelagen med sitt stora vita fyrtorn på nordsidan av huvudön Djurö. Vi erinrar oss berättelsen om hur fyrvaktaren en vinter tvingades lämna sina två barn ensamma för att göra ett besök på fastlandet, vintern 1915.

En storm blåste upp och först sex veckor senare kunde han ta sig tillbaka. Barnen hade lyckats klara sig mot alla odds och överlevt på en diet huvudsakligen bestående av potatis. Nästan rakt söderut tornar det kanske mest kända av Västergötlands platåberg, Kinnekulle, upp över horisonten. Berget är konformat och ger ett exotiskt intryck, en mindre upplaga av Vesuvius.

Tidigare trafikerades Vänern av många ångbåtar som förde med sig både gods och passagerare. Då passerade mycket av den trafiken genom den norra av de tre farleder som förbinder Dalbosjön med Värmlandssjön, Gunnarsholmsleden. Mitt i farleden, på Aspholmen passerar vi den gamla ångbåtsbryggan och båthuset med texten ”Aspholmens båtstation. Rikstelefon” Här fanns . alltså tidigt möjlighet att ringa och här skedde omlastning från nord-sydgående fartyg till lokala småbåtar in till Ekenäs och skärgården intill. På öarna låg då flera krogar.

Vi håller oss längs den östra sidan av skärgården, längs Bockholmen men innanför Norra Hökön och fram till den lilla ön Vithall. Här finns ett gammalt fiskarboställe som restaurerats omsorgsfullt och nu är museum och står öppet för allmänheten. Vi landar på grässlänten nedanför i den lilla, något steniga viken. Flera kanotister har kommit före oss men alla får plats. Detta är ett populärt paddelområde.

Rakt i söder framför oss ligger nu Lurö, huvudön i hela arkipelagen. Lurö är vårt mål för dagen. På södra sidan finns vandrarhem och restaurang. Vi rundar ön på västsidan och tangerar Dalbosjöns vida vatten med öppen horisont i väster. Det lugna vädret håller i sig. Vi passerar några oformliga flytetyg bakom ett skär. Det visar sig vara en flotte med en bastubyggnad som tillhör vandrarhemmet. Bakom nästa krök öppnar sig så en väl avskärmad vik med bryggor och byggnader som ligger inbäddade i grönskan, Gästhemmet Luringen, uppbyggt i och kring den gamla gården Stenstaka. Den skutliknande båten av äldre modell förtöjd vid bryggan känns på något vis bekant.

”Det är en kopia av Amundsens skuta Gjöa, som han seglade genom nordvästpassagen med. Vi köpte den nyligen och gör någon tur per år. Annars är den en del av vandrarhemmet med flera kojplatser” säger Sune Westerberg en av ägarna till gästhemmet. Vi beställer omgående iskall öl och tvårätters middag på verandan. Solsken och utsikt över (innan)hav. Friluftsliv kan bestå av många olika upplevelser. Vi följer Lurös södra strand på avstånd fram till Stånguddens fyr där stora farleden passerar alldeles intill. Passagen mellan skären är smal och här passerar ofta stora handelsfartyg. Fyren har det för Vänerfyrarna karakteristiska utseendet, en fyrvaktarbostad med fyr på taket.

Vi rastar på de varma klipphällarna och gör en kort vandringstur över ön till Bösshamn på norra sidan. Här finns två fina sandstränder och mängder med klippor med fina rast- och tältplatser och som ligger skyddat för vindar. Härifrån är det sedan enkelt att efter rast eller övernattning paddla tillbaka till utgångsläget vid Ekenäs. Och härifrån finns välskyltad vandringstig, cirka två kilometer, till vandrarhemmet. Det ovanligt fina vädret gör att vi själva i stället för att återvända till Ekenäs passar på att paddla den elva kilometer långa sträckan över öppet vatten till nationalparken Djurö. Efter två timmar når vi fram. Men det är en helt annan historia. »«

Lurö Skärgård

Skärgård skyddad för vindar
Som en glittrande juvel ligger Lurö skärgård mitt emellan halvöarna Värmlandsnäs och Kålland. Tillsammans delar de av Vänern i ungefär två lika stora delar. Skärgården har varit befolkad sedan urminnes tider och häröver gick tidigt en förbindelseled vidare upp i Norge, till exempel pilgrimsleden upp till Nidaros, nuvarande Trondheim.

Här paddlar du i en skärgård skyddad för del flesta vindar där du om vädret tillåter även kan känna på öppet innanhav. Även ovana paddlare kan här pröva på skärgårdspaddling. Avstånden är små och skärgården är relativt tät. Området lämpar sig utmärkt för en dagstur eller helgtur i lugn takt.

Karta

Lämplig terrängkarta är nr 576 och 587 eller alternativt sjökort för Vänern.

Klicka på kartan till höger för att förstora den och läsa bildtexten.

Startplats och avstånd
Sjösätt vid campingplatsen vid Ekenäs längst ut på Värmlandsnäs på västra sidan av Vänern. Här finns parkeringsplatser, kajakuthyrning, toaletter och möjlighet att fylla på dricksvatten. Härifrån går också passagerarbåt till Lurö. Avståndet till Gästhemmet Luringen (typ vandrarhem) är cirka 11 km. Ett alternativ är att stanna vid Bösshamn på nordsidan av Lurö, avstånd cirka 10 km, för övernattning i tält. Avstånden är alltså korta. Är du van paddlare går det på två timmar, är du mindre van tar det en för- eller eftermiddag enkel väg. På Lurö finns fina välskyltade vandringsleder som passerar de många sevärdheter som finns från ett tidigare kulturlandskap, till exempel ruiner av tegelbruk, fornborg och klosterruin.

Övernattning
Gästhemmet Luringen vid Stenstaka erbjuder rum i ett gammalt ombyggt fyrhus och i mindre stugor samt i segelskutan Gjöa, en modern kopia av Amundsens fartyg genom nordvästpassagen. www.luringen.se.

Café Luröbryggan några km längre österut på ön har två stugor för uthyrning. www.lurobaten.se.

Tältning kan ske på många ställen, tex. vid Bösshamn på Lurö och på andra öar, t.ex. Stora och Lilla Bratt och Norra Hökön.

Kanotuthyrning
Ekenäs gästhamn & Camping hyr ut kajaker. Campingen drivs av Duse Udde Camping i Säffle, telefon 0533-42000 (lågsäsong), 076-8242 033 (högsäsong). Hemsida www.duseudde.se.
Kajakuthyrning finns även på Kållandsö, söder om Lurö, www.kajakfritid.se. Paddlingen härifrån över till Lurö är däremot betydligt riskablare över öppet vatten och med många fartygspassager. Stor kajakvana och inväntan av lugnt väder tillrådes för detta.

Fakta om Vänern

Vänern är Europas tredje största sjö, bara Ladoga och Onega i Ryssland är större. Dess vatten utgör en tredjedel av allt sötvatten i Sverige. Här finns 22000 öar och skär och totala strandlinjen är cirka 200 mil. Största djup är 106 meter. På 1970-talet ansågs Vänern vara på vissa ställen en av världens mest kvicksilverförorenade sjöar på grund av industriutsläpp. Genom rening och miljömedvetande har sjön idag blivit så ren att vattnet på många håll går att använda direkt som dricksvatten.

Flera typiska havsfåglar häckar i Vänern. Fisket är en betydande näring, här finns till exempel flera unika laxarter. Sjöfarten på Vänern har gamla anor. Vänerskutorna var länge en typisk fartygstyp. Att Vänern inte är ofarlig påminns vi bland annat av att på dess botten vilar uppskattningsvis 10 000 vrak.

Läs om fler platser och turer här.